"Jag bidrar till ett starkt virkesförråd"

Hur blev du skogsägare?
Jag är uppvuxen på gården Björkbacka i Norrbotten. Som flicka fanns det inte mycket att göra i byn förr i tiden och efter realexamen skickades jag till Stockholm för studier. Jag blev fysiskt kvar där, men mitt hjärta och stora delar av min fritid tillhör Vånafjärden. Sedan 2002 är jag lagfaren ägare till gården och dess tillhörande skog, genom arv efter mina föräldrar.

Berätta om ditt skogsinnehav!
Det är i huvudsak talldominerad yngre gallringsskog. Innehavet är totalt 415 hektar varav cirka 380 hektar utgör produktiv skogsmark. Fastigheten är välskött och andelen yngre skog i röjningsålder är relativt låg. Det finns inga nyckelbiotoper registrerade på fastigheten men jag är mycket intresserad och engagerad i skogliga miljöfrågor och har därför avsatt mer än 5 procent av mitt skogsinnehav till naturvårdsändamål. Skogen är också certifierad.

Du bor långt från din skog. Hur brukar du den?
Jag har förvaltat skogen i cirka 20 år och reser upp till fastigheten så ofta jag kan. Under vår och sommar tillbringar jag ungefär en vecka per månad på gården. Jag tar hjälp med mycket i skogsbruket och sköter mest det småskaliga arbetet i anslutning till gården. Gallring, avverkning och alla större åtgärder som görs sker i samarbete med exempelvis Billerud.

Vad är det bästa med att äga skog?
Jag älskar allt med skogen; att bruka den och att kunna vistas i den. Själv har jag gått skogsbrukskurser, har jägarexamen och är medlem i Spillkråkan, en förening för kvinnor som är skogsägare. Jag vill passa på att slå ett extra slag för oss tjejer som äger skog. Jag jobbar för att stärka vårt inflytande inom svensk skogsnäring och för att stärka medvetenheten om hur viktigt det är med ett hållbart skogsbruk. Mitt mål är att på bästa sätt förvalta mitt arv och se till att fastighetens skick förblir så gott som möjligt. Det bästa med att äga skog är nog att få bidra till att bygga ett friskt och starkt virkesförråd för nästa generation.