Med löparskor i skogen

Vinden som susar i träden, ett rådjur i skogsbrynet, en sjö som ligger spegelblank – naturupplevelsen kommer som en belöning för den som snörat på sig löpskorna. Kanske är det inte konstigt att terränglöpning får allt fler utövare i Sverige. Erik Ahlström har ägnat sig åt terränglöpning, eller trail running som det kallas bland utövare, i över 25 år.

– Jag har alltid varit intresserad av naturen och trivs med att röra mig snabbt i skog och fjäll. Där vet man aldrig vad som vän­tar runt hörnet. Det är en nästan religiös upplevelse att komma upp på en topp och blicka ut över en sjö, eller få syn på ett rådjur på nära håll, säger han. Naturen och terrängen kräver närvaro och man blir medveten om sin omgivning på ett annat sätt än om man tränar inomhus eller i stan.

– Att sporten är på uppgång i Sverige är nog en kombination av att intresset för all form av träning ökar, samtidigt som vi svenskar ofta har nära till naturen, fortsätter han.

Stärkande för kroppen

Det är fortfarande fler män än kvinnor som tränar och tävlar men med cirka 40 procent kvinnliga utövare, och kring 35 pro­cent kvinnor på tävlingar, är det bara en tidsfråga innan fördel­ningen är jämn.

För den som vill träna tillsammans med andra finns det föreningar med träningsgrupper över hela landet och tävlingsmöjligheterna är många med stora, årliga lopp som exem­pelvis Fjällmaraton, Kullamannen och Ultravasan.

Terränglöp­ning har många fysiska fördelar. Avsaknaden av asfalt och det varierade underlaget skonar knän och stärker leder och vrister.
– En del oroar sig för skador och man ska ta det försiktigt i början, men faktum är att terränglöpning stärker kroppen. Jag stukar mig aldrig, säger Erik.

Det är upplevelsen som räknas

En annan spärr kan vara att man känner sig otrygg i skogen.
– Spring tillsammans med någon eller i grupp. Ta med mobiltelefon, pannlampa, första förband och våga lämna elljusspåret.

Att mäta och prata om tid tycker han är meningslöst.
– Inom sporten pratar vi om terräng, svårigheter, höjdmeter och så vidare. Jag får ofta frågan vad jag springer milen på, men jag har ingen aning. Vi är intresserade av naturen, upplevelsen och utmaningarna. Men visst är det kul att tävla, en speciell nerv och känsla infinner sig alltid.